Vilket burr väder vi har. Bara regnar och regnar. Behövde inte ens dra upp rullgardinen i morse för jag hörde hur det skvalade utanför. Men det hindrade inte Atlas för att titta till sitt revir på baksidan och sen stod han och följde en sork med blicken i en halvtimma....knäppis!
Natten gick ganska bra med sjuklingen. Kl 3 när alvedonen gått ur kroppen var det åter feberdags och jag fick faktist ge han en till. Kände att vi behövde få sova allihopa. Och sen sov vi, ända till kl 9! När vi vaknade var Jesper pigg faktist. Han har varit vaken en stund men nu vilar han igen. Tar på krafterna att vara sjuk. Han hostar lite granna och är täppt. Är väl nån dum förkylning som hittat oss.
Har suttit och kollat på efter 10 nu. Det handlade om vänskap. Mkt intressant!!!
Men det blev lite för sorgligt nu för det var 2 vänner där som gått igenom samma sak. De förlorade sina män i olika bilolyckor medans de var gravida. Min värsta tanke när jag var gravid var att det skulle hända Emil nått och vi skulle bli ensamma bebisen och jag.
Hur klarar man en sådan sak? Den ena tjejen födde deras barn endast 2 veckor efter att mannen omkommit.
Jag ryser av bara tanken. =(
Vilka starka människor. Båda hade lyckligtvis gått vidare och hade nya män och flera barn.
Man får ju inte ens tänka tanken på att nått skulle hända för då kan jag inte andas. Jag skulle vilja låsa in oss alla i huset och aldrig behöva gå ut så vi håller oss säkra. Men så kan man ju inte leva.
Man kan inte vara rädd för sånt hela tiden. Det tar ju bort allt det roliga med livet.
Jag fick en riktig scare en gång när Emil skadade sig i jobbet. Han sågade "bara" av sig fingret men när de ringde från hans jobb och började med att säga att Emil hade fått åka ambulans så såg jag det värsta framför mig. Mitt hjärta stannade och allt jag hörde var min egen puls. Sen förklarade hon att han sågat sig , då kunde jag börja andas igen. Men grät det gjorde jag ändå för jag blev så rädd.
Hon kunde ju ha börjat med att berätta att det inte var nån fara.... =/
(Fingret lyckades de sy dit igen och han är ganska återställd, dock fult ärr och mindre rörelse och känsel)
Nu ska jag tänka glada fina tankar!!!! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar