Så jag tänkte skriva om min erfarenhet.
Varnar för lite äckel....
Jag hade nog inte direkt funderat på hur man skulle känna i kroppen direkt efteråt. Förstod ju att man skulle ha ont här och var och att man skulle blöda en del. Jag trodde nog inte att jag skulle ha riktigt så ont och inte heller att man skulle blöda såååå mycket.
När jag skulle duscha efter förlossningen kände jag mig verkligen helt söndertrasad överallt. Allt värkte. Blodet droppade överallt . Kändes som att jag hade jordens baksmälla.
Man fick ju ha på sig dessa gigantiska blöjor för blödningen och ja, det behövdes!
Använde dessa under tiden jag var på BB.
Jag hade lite panik över att både kissa och att göra nr 2. Kissandet kändes faktist inte alls. Sved inte nått.
Redan dagen efter var jag tvungen att göra nr 2. Det var med dödsångest jag satte mig på toan men se , det gick faktist bra. Bara väldigt konstigt att inte kunna använda sina muskler där nere....
Man gick ju som en väldigt hjulbent person i slowmotion om man säger så.
När vi skulle åka hem hade jag önskat att jag hade haft en kudde att sitta på för detta var INTE skönt! Eftervärkarna som kom var väldigt jobbiga. Jag fick nästan panik när jag kände dom första gången för det kändes som att förlossningen skulle börja om! Jag fick be om alvedon flera ggr inne på BB. Och nu har jag läst att dom oftast är värre med andra barnet. Kul! Not!
Väl hemma kunde jag använda nattbindor men vart väldigt rädd när det plötsligt kommer levrade blodklumpar ur mig. Hua! Detta frågade jag om men det var normalt.
När mjölken började rinna till hade man ont av det och amningen gjorde verkligen ont i början. Han hade ju lyckats suga snett så jag hade sår på börstvårtorna som sved nått vidrigt.
Jag var väldigt svullen av mina stygn och satt på ena skinkan i nästan 2 veckor. Det hjälpte inte alls att vi var tvugna att åka fram och tillbaka till Usö typ 5 ggr för att lilleman hade för höga gulsotsvärden. Det var för högt för att de skulle låta det vara men det var för lågt för att han skulle få sola. (vilket han kunde ha gjort tycker vi!) Att sitta i bilen var väldigt smärtsamt!
Kunde bege mig ut på en kort, kort promenad efter nån vecka men jag gick väldigt sakta!
Träningsvärken i hela kroppen höll oxå i sig ett bra tag. Man kände verkligen att man jobbat med hela kroppen.
Blödningen höll väl inte i sig jättelänge men avslaget tyckte jag aldrig tog slut. Kanske tog 6 veckor.
Efter 8 veckor hade jag kontroll hos bm. Allt såg då fint ut och hon kunde knappt se vart stygnen varit. Jag hade tydligen oxå gjort mina knipövningar bra. (kan inte påstå att jag gjorde dom så ofta...)
Magen drog ihop sig väldigt snabbt måste jag säga. Blev väldigt förvånad över detta men det var ju skönt.
Gick ner ganska fort i vikt oxå men den tänkte jag inte så mkt på i början.
Nu, snart 6 mån efter väger jag 6 kg mindre än vid inskrivningen så det får jag nog tacka amningen för.
Nått man inte tackar amningen för är att man tappar hår! Det kommer stora tussar nu när man duschar och det är väl inhen höjdare direkt! haha
Det är vad jag kommer ihåg.
Jag hade nog velat veta innan att man skulle blöda så mkt och att eftervärkarna skulle vara så onda!
Jag är väldigt stolt över min kropp, eller alla kvinnokroppar! Det är ju otroligt hur snabbt man återhämtar sig egentligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar