Förlossningsberättelse

Torsdag 22/9 (dagen innan)
Denna dagen hade jag en inplanerad shopping dag med vännerna i Örebro. Hade lite små fix kvar till bebisens ankomst. Var ju faktist 3 veckor kvar.
Hade lite ont i magen från och till under dagen men nest som mensvärk. Ganska vanligt i slutet av en graviditet.
Väl hemma kunde jag inte somna trots att jag var dödstrött. Hade ingen ro i kroppen och var alldelles rastlös. Hamnade i soffan till slut framför tv:n.

Fredag 23/9 
Kl 01
Gör ett sista försök att lägga mig. Först går jag på toaletten och sedan mot sängen. Då känner jag att det börjar sippra nått varmt mellan benen. Fryser först till is och försöker sedan knipa ihop benen men detta funkar inte så jag springer mot toan och däri kommer det mer vatten.
Får lite panik och vet inte alls vad jag ska göra nu. Väljer att inte väcka Emil än utan ringer förlossningen.
De frågar om vattnet var färgat och det var det inte och jag har inga värkar så vi får en tid för kontroll kl 10 på morgonen.
Dags att väcka Emil och berätta läget. Han fattar nog inte riktigt vad jag säger och fortsätter sova. Till slut kommer han upp ur sängen och frågar hur det är. Jag säger att allt är lugnt och han kan somna igen så en av oss är pigga inför morgondagen. Vilket han oxå gör. Jag själv ligger vaken hela natten med lite små värkar som kommer och går. Framåt 6 på morgonen har de försvunnit helt.

Kl 10 är vi inne på kontroll. De gör en CTG kurva och allt ser fint ut. De kollar om han är fixerad och det är han. Jag har inga värkar än så vi blir hemskickade med en tid för igångsättning på lördagmorgon. (behövs aldrig, skönt!)
På vägen hem köper vi med MAX för lite energi. Väl hemma hinner jag knappt börja äta innan värkarna kommer smygandes igen.
Klarar mig ganska bra hemma och klockar värkarna. När det är 5 min mellan tycker jag det börjar bli lite jobbigt och ringer förlossningen. De vill ju helst ha 2-3 min emellan säger de men jag säger att vi har ju en bit att köra och jag vill komma in.

Kl 17:07 
Skrivs vi in på förlossningen. Nu har värkarna tilltagit kraftigt.
Vi träffar vår BM som oxå kommer förlösa oss. Vi pratar om vilken smärtlindring jag kan tänka mig och jag berättar att jag inte vill ha EDA och helst inte lustgas. Men allt annat är välkommet och vi bestämmer att jag ska börja med en dusch. Först ska vi ta en CTG kurva.
När kurvan är klar kommer BM in och frågar om jag vill duscha nu. Vid det här laget har mina värkar eskalerat och jag kommer inte ur sängen. Då undersöks jag första gången och är öppen 6 cm .
Kl är då 17:47. Här provar jag TENS . De sätts i ryggen för jag har ondast där. Detta hjälper inte alls utan jag blir arg för det gör bara mer ont.

Kl 18:20 
Här får Emil larma för jag börjar känna tryck i värkarna. Bm kommer och undersöker mig igen och jag har öppnat mig till 9,5 cm på mindre än en halvtimma.
Vi bestämmer att jag ska prova kvaddlar. Detta har jag hört ska göra djävulskt ont men det kände jag aldrig av. Möjligtvis för jag var så smärtpåverkad ändå. Funkar inte alls.

Kl 18:35
Öppen 10 cm! Inte konstigt jag hade så onte när jag öppnades så snabbt.
Vill krysta i varje värk men får ej för jag har en liten kant kvar. Jag får följa med värken men inte krysta aktivt. Lätt?! Nej!!!!
Blir arg igen för jag vill verkligen krysta så det blir klart nångång.
Provar lustgas men jag var så rädd att må illa så jag provade inte så länge. Dock var  den svår att sätta runt huvet så masken flög iväg genom rummet som en gummissnodd.
Här inflikar Emil med att jag var ett kaos. Haha
En timma framåt ligger jag mest och kvider och brölar. I konstant värk. Kommer inte ihåg mycket alls.
Jag pratar inte med nån. Svarar inte på Bm när hon frågar mig hur det går.
En doktor får kolla på Jespers hjärtljud som är för höga. Troligtvis pga de täta värkarna. De sätter en skalp CTG istället för utanpå för jag behagar inte ligga stilla.

 Kl 19:30 
Får Bencyl-pc pga långvarig vattenavgång. Kommer bara ihåg att Bm sa till mig att jag var tvungen att ligga stilla med armen när hon skulle sätta den så Emil fick hålla i mig.
Jag provar att ställa mig på alla 4. Hur jag kom runt är för mig en gåta.
Denna ställning var jätte jobbig och när jag tappar fokus en sekund känner jag paniken komma. Får ögonkontakt med Emil och då biter jag ihop igen. Hade bestämt att jag inte skulle tjuta nått!
Nu kände jag ju själv att det inte var långt kvar.

Kl 20:25
Får äntligen börja krysta!
Detta var det bästa och sämsta med hela förlossningen. Det var underbart att få krysta ordentligt för jag hade ju haft krystkänsla så länge. Jag tog i allt jag hade och hittade snabbt tekniken.
Men mitt i alltihopa får jag kramp. Överallt. Kramp i fötter, höfter och ben. Så Emil och Bm får hjälpa mig att sträcka ut benen emellan värkarna. Tror även att min rygg går av.
Plötsligt fågar Bm om jag vill känna på bebisens huvud. Klart jag ville! Känner nått varmt kladdigt och får världens rus genom kroppen. En kryst till så glider han ut. Vilken känsla !!!! Så skönt!

Kl 20:45
Kommer Jesper ut! Han får komma upp på mitt bröst och pappa Emil klipper navelsträngen.
Moderkakan kommer ut hel och fin efter 5 min. Det var lite otäckt att krysta ut den . Vi fick se den mot Emils vilja. hihi
Jag behöver sys och en läkare kommer och kollar så jag inte spruckit i anus. Han bedömmer bristningen som ytlig tack och lov!
Jesper är inte så väldigt pigg på att suga så vi hittar inte amningen på en gång.

Efter att jag har sytts lämnas vi ensamma på rummet. Första gången som en familj.
Vi väntar på att de ska komma att väga och mäta Jesper.
Han väger 3920 g och är 50 cm lång. En stor kille alltså för sin ålder alltså.
Vi får in den berömda brickan men så där supergott vet jag inte om det var.
Jag försöker att ta mig till duschen vilket tar lite tid. Sköterskerna ser oroliga ut och frågar om jag ska svimma. Känner mig överkörd och har ont i varenda liten muskel.

Vid kl 01 kommer vi upp till BB. Där bli vi mottagna av en inte alls trevlig bm.
Vi frågar om Emil får vara kvar och det får han till slut. Men hon poängterar om och om igen att det kostar 200 kr. Det hade nästan kostat lika mkt för Emil att åka hem och sen tillbaka imorrn igen.
Amningen går sådär. Han vill inte riktigt ta nått tag och kräks mest för han har fått fostervatten i sig.
Vi stannar 2 nätter på BB för de vill hålla koll på Jesper då han räknas som för stor för sin ålder.
Han föddes  i 37+2 och vägde 3920 g. De skulle ge honom lite ersättning om han verkade få blodsockerfall. Detta behövdes aldrig.

På kvällen på söndagen kliver vi för första gången in genom dörren på vårt hus som en familj.

Nu i efterhand känner jag mig  nöjd med min förlossning. För den gick ju trots allt väldigt bra. Jesper mådde bra och den gick ganska fort. Några timmar till kanske inte hade skadat för jag kände mig helt borta stora delar av förlossningen. Hade så mycket smärta på kort tid så det var kaos för mig ett tag.
Men som sagt. Vi mådde bra efteråt och det är det som är huvudsaken!