Saknar att vara en tjockis!

När ja satt å letade på bilderna i inlägget förut hittade ja alla bilder på magen. Den stora goa magen. Fcik en släng av saknad. Det var så mysigt att vara gravid ju!
Just nu kommer jag mest ihåg allt de roliga. När man första gången berättade för folk. När man såg en liten bula på magen fast den kunde lika gärna varit en fis. Å när man åkte in på ultraljuden å fick se en alien sprattla runt. Hur mysigt var de inte med alla sparkar å buffar . Man kunde ligga å klappa magen hur länge som helst.
Att kunna äta massor som man sen kunde skylla på att man dragit på sig vätska...hihi

Å nu tillbaka till verkligheten. Hur jobbigt var de inte att ständigt vara orolig till v 12? Å hur jobbigt var de inte att tjuta för allt? Typ när Emil inte hade lust att gosa en kväll å jag bröt ihop för jag trodde han tyckte jag var tjock. ( v.7) haha Lite hormonstinn...
Alla ggr jag sprang på toa på nätterna, började kunna se en stig från sovrummet. =)
All ryggont man fick av jobbet eller promenader. När de var som värst kunde jag inte koppla me foten när jag körde bil så jag åkte med 4:an typ hela vägen för de gjorde för ont att växla till 5:an!
Man svällde ju inte bara runt magen heller, armar, lår, rumpa, ja allt blev större. Jesus, såg så stor ut på vissa kort.

Hade nog ändå velat ha de där sista veckorna som ja inte fick. Jag hann ju inte ta farväl av magen.

Här ligger jag vid havet å steker i v.31. 

Brände mig nått jävulskt på magen!