Nu kom jag i sån här funderingsdimma igen. Börjar fundera på vem jag är nu, eller vem jag har blivit. Känner mig anorlunda nu när jag blivit mamma. På gott och ont. Vem var jag innan? Å det läskigaste av allt - Vem kommer jag bli?
Jag är en snäll person. Det vet jag. Jag är oxå en envis person. Jag är omtänksam. Jag tänker oftast på andra innan mig själv. Men jag är även självisk. (hur nu de går ihop) Jag kan bli mkt svartsjuk. Jag har otroligt mkt fördomar. Förlåt för de! Jag gillar att ha saker planerade. Är ALLTID punktlig! (väger upp Emil som alltid är sen) Jag säger alltid "Det går bra" även fast de kanske inte alls gör de. (Dålig egenskap)
Nu kommer Jesper först. Det är den största förändringen av alla. Och det har jag valt, det valde jag den dagen vi bestämde oss för att skaffa barn. Vem sen Sara är får komma lite i efterhand. Nu ska jag bara försöka vara den allra bästa Sara jag kan för Jespers skull.
Vad vill jag nu att Jesper ska ta efter? Självklart vill jag att han ska bli en snäll människa. Det kommer man långt på. Jag vill att han ska stå upp för sig själv å dom i sin närhet. Jag vill att han ska kunna kramas. Det har jag svårt för. Jag är inte uppväxt med så mkt kroppskontakt. Synd kan jag tycka nu.
Han ska själv få lära sig vad som är rätt å fel men med hjälp från oss såklart. Men jag tycker det är viktigt att man får prova saker själv en gång. Han ska lära sig att älska. Och förlåta.
Oj, oj så många tankar. Ska bli spännande å se hur moderskapet förändrar mig. Och det ska bli otroligt spännande att se vem Jesper kommer bli. Envisheten har han tyvär redan ärvt från både mig å Emil....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar