Det stora plusset

För ett år sen idag satt jag på mitt jobb och funderade. Hade räknat med att mensen skulle ha kommit på tisdagen eller senast onsdag. Nu var det torsdag. Bestämde mig för att ta ett graviditetstest när jag kom hem den dagen. Hade på känn att det skulle visa ett plus för jag var inte som vanligt. Men vad visste jag om hur det skulle kännas?! 

Sagt och gjort när jag kom hem nästan sprang jag till toan med fjärilar imagen. Tog testet och visst. Det visade ett PLUS! Började skaka och nästan gråta och sen visste jag inte vart jag skulle ta vägen. 

Till saken hör den att maken var inte hemma. Han skulle inte komma hem förns på lördagen. Han var borta med jobbet till sälen. Han ringde strax efter plusset och jag vart jättenervös när jag såg att det var han. Skulle han höra på mig att det var nått? Nu var han väldigt onykter när han ringde så jag berättade såklart ingenting. 

Det skulle få vänta tills han kom hem.

Jag var helt till mig och var tvungen att berätta för nån. Så jag messade Johanna. Hon var då gravid med Ingrid så jag kände ett stort stöd därifrån. Alltid skönt att ha nån att prata med!

På fredagkvällen hade jag bjudit hem några vänner på middag. De började talas om varför jag inte drack vin men jag tror jag lyckades förskingra tankarna lite grann. Haha. Tror ingen misstänkte nått då....

Sen kom maken hem på lördagen . Jag visste inte hur jag skulle lägga upp de hela. 

Han var ju helt klart med på att vi skulle fösöka med barn men detta var ju "första försöket". 

Drog ut länge på det men tills sist såga han på mig att det var nått.

Till slut fick jag fram orden: 

- Jag är med barn!