Den kom till efter ett samtal om solning. (Jag är solariemotståndare. Varför inte skaffa dig cancer om du inte får det!)
Hur som helst, så här löd den. Emil -
- Men du passar ju i att vara blek.
- Ehh, tack....
Kan inte riktigt bestämma om det var en komplimang för han tyckte jag var fin eller om han bara mena att jag var blek helt enkelt. =)
Jag är sån som är riktigt dålig på att både ge och ta emot komplimanger.
Om jag ger en så vet mina nära att jag verkligen menar vad jag säger för det händer nog inte så ofta! Ska verkligen bli bättre på detta för jag vet att det kan göra nåns dag.
Jag kan heller inte ta emot en ordentligt. För då blir jag mest generad. Måste lära mig att bara säga TACK!
Jag tycker däremot inte riktigt om såna som är komplimangsprutare åt höger och vänster. Tycker det blir lite falskt och de förlorar sin mening lite grann. Att träffa nån som varje gång vi ses har nått snällt att säga om tex mitt hår känns inte helt genuint.
Så nu ska jag se till att säga snälla saker till de jag tycker förtjänar det och så ska jag lära mig att tacka för de fina orden jag får!
Haha nu kände jag att det där var en pik till mig eftersom jag sa till dig att du hade så fint hår sist. Men det har du! Och jag brukar ju inte direkt peppra dig, eller någon annan, med komplimanger i vanliga fall när vi träffas så du får ta den för vad den var: ärlig ;) Jag är för övrigt också urdålig på att ta komplimanger och börjar alltid ursäkta mig och säga t ex att min nya tröja kostade typ bara 5 spänn, eller att jag minsann aldrig får till sminket bra men det var ju snällt att du sa så (fast jag vet att du inte menar det) Ungefär så. Har nog svårt att lita på folk som är för snälla ..
SvaraRadera