Mamma vid 20?

När jag var runt 19 blev en av våra vänners tjej gravid efter de bara varit ihop 2 mån. Och de skulle behålla barnet. Kommer ihåg att jag blev så fruktansvärt avundsjuk. Jag ville sååå gärna oxå bli gravid. Längtade och längtade till den dagen. Men maken ville inte ha barn då. Klokt nog.
Idag är jag ganska glad att det inte blev som jag ville. Jag hade aldrig klarat det,vi hade inte klarat det! Jag hade inte orkat. Jag hade varit alldelles för ung för det stora steget. Det känner jag nu. För det är inte lätt, och nu är man ändå "vuxen" på riktigt.
Självklart finns der unga mammor som klarar den rollen galant !
 Detta handlar mer om hur jag var då. Inte att jag var oansvarig eller så men jag har utvecklats mycket de senaste åren för att mentalt klara av detta. Jag tänker bara för några år sedan vågade jag inte ringa doktorn själv, hur skulle de då ha gått med ett barn oxå?

Jag älskar Jesper och jag älskar att vara mamma till honom men det är tufft. Det är jobbigt. Men det är oxå väldigt roligt och lärorikt. Man lär sig nya saker om sig själv hela tiden. Bra saker.

Tycker man ser alldelles för många mammor det inte går bra för idag. Både unga, gamla och mittimellan.
Tycker det är synd att inte alla får hjälp. Alla kanske inte har familj att ty sig till o.s.v.
Jag tror dock att många skaffar barn alldelles för tidigt för sitt eget bästa. Som att det vore en hund man skaffar. En fin liten sak att visa upp för vännerna.
Det är så synd om barnen som hamnar i kläm i dessa lägen.

Som sagt jag är glad att jag väntade tills nu. Eller att vi väntade. Jag hade lätt kunna "lura" maken till ett barn när som helst men det ville jag ju inte. Jag ville ju ha ett barn som var önskat och älskat av oss båda!
Och det fick jag!